Himlens portar har öppnat sig på vid gavel och regnet störtar ner. Tänker på hur jag ska göra för att inte bli nedstämd och energilös av andras tjat och gnat. Det är lättare sagt än gjort. Men jag måste verkligen jobba aktivt på att inte dras med i andras ilska och frustration. Vill hålla distans till andras problem, så att jag orkar med att bygga upp mitt eget liv. För jag måste verkligen komma tillbaka till en fungerande vardag. Så nu tänker jag rikta allt fokus på återuppbyggnaden av min egen kropp och själ. That´s it!

Det gäller att inte låta sig absorberas av allt jobbigt som händer, för då blir det tillslut ingenting kvar av en. Har alltid haft alltför lätt att ta till mig andra människors problem. Nu jobbar jag på att försöka att inte slukas, av allt jobbigt som händer runt omkring mig. Det tar för mycket energi ifrån mig. Eftersom kraft och energi är en brsitvara hos mig, sedan jag blev utbränd måste jag försöka vara uppmärksam på vad jag ger min näring. Jag måste finna en balans i mitt liv. Jag behöver bygga upp mitt raserade liv på nytt. Ingen enkel uppgift, men det måste gå!

Måndag och ny vecka. Barnen är på plugget och jag bloggar. Ute blåser det så björkarna böjer sig. Kan knappt förstå att det är sommarlov när som helst nu. Tiden springer iväg.  Idag ska sonen gå hem själv för första gången och jag känner mig nervös. Men jag vet att det kommer att gå bra. Han är ordentlig och pålitlig och det är inga stora vägar att korsa. Så jag håller tummarna och hoppas att det ska gå bra!

Regnet öser ner och jag funderar över livet. Det gäller att ta tillvara på de viktiga sakerna i livet. Att göra varje dag så bra det bara går. Det är viktigt att göra sådant som verkligen intresserar en och njuta så mycket det bara går. Innan jag blev utmattad och utbränd hade jag så fullt upp, att jag sällan tog mig tid att reflektera över vad jag verkligen ville och inte. Den här tiden har verkligen fått mig att fundera och ifrågasätta hur jag vill leva mitt liv. Vad som är viktigt, mindre viktigt och oviktigt.

Hej igen! Jag glömde ju det viktigaste. Igår när jag var inne på eniro och kollade numret till en gammal kompis, kom jag på att jag skulle kolla om jag kunde hitta en kille som jag inte har kunnat glömma... Wilmer, han kom fram till mig förut och hejjade, men det var flera år sedan nu och sedan dess har vi inte setts. Hur som helst så är han i mina ögon drop dead gorgeous! Lång, mörkt hår till axlarna och bara så gudomligt vacker. Hur som helst så har jag tänkt på honom en hel massa under dessa sista år. Guess what, igår fick jag se hans adress, telefonnr samt hans cicilstånd och han är ogift. Han är född i fiskarnas tecken. Googlade på stjärntecken och fann då att en fisk är empatisk, förstående, ömsint, omtänksam, hjälpsam samt en god lyssnare mm. Det kan ju inte bli bättre! Visserligen varierar det såklart från person till person hur en människa är. Men det lilla jag har sett av honom är just att han verkar vara så godhjärtad. Shit vad jag skulle vilja träffa på honom igen!

Nu har minste sötnosen åkt iväg på övernattning med klassen. De ska käka pizza, leka och busa. Tänk att den här terminen redan lider mot sitt slut. Tiden går så himla fort! Den äldsta sötnosen har fullt upp med sina aktiviteter nu så jag ska softa och kolla på Babel. De sista kvällarna har vi spelat monopol och jag har förlorat... Gillar att spela spel med barnen, det ger en sådan samhörighet att umgås och då behöver det inte vara någon stor grej. Det räcker faktiskt att spela spel och skratta. Nu ska jag fixa lite fika, bye bye så länge.

Det blåser höstvindar och haglar ute, nice! I dag skrev jag ett superlångt brev på datorn och när jag tryckte på knappen för att skicka iväg det, så försvann allt... Så nu känner jag mig så jäkla less! Avskyr när saker bara försvinner på datorn. Blä... Hade skrivit till Rain för att berätta en sak för honom. Vi har ju lite kontakt via fb ibland. Men nu kände jag för att berätta hur jag känner för honom. Kanske lika bra att det försvann? Jag orkar definitivt inte skriva om det, är alldeles för trött i huvudet för att göra det. Men det kanske var någon mening med det som skedde? Nu tänker jag släppa att allt jag skrivit gick förlorat. Värre saker kan ju trots allt hända, det var bara så frustrerande! Nu blir det monopol med barnen.

Solen skiner så fint över staden och jag konstaterar att det inte har gått så himla bra att glömma Rain och gå vidare... Fan att det ska vara så förbannat svårt! Kan omöjligt få honom ur huvudet. I natt drömde jag om honom igen. Den här gången något mera bisarrt, för i den här drömmen samtalade jag även med hans ex. Kan jag inte bara få glömma honom och gå vidare? Tydligen inte! Rain är med mig dag som natt... Det är helt galet svårt att försöka glömma honom, när jag ständigt påminns om honom och allt det fina vi hade. Varför får jag ingen ro? Jag hade ju tänkt ut det här så bra. Jag hade ju bestämt mig för att move on nu. Det har gått för lång tid för att hålla fast vid detta. Jag måste bara gå vidare, släppa, acceptera och öppna min famn för ny kärlek. Åren går ju bara, för att jag inte känner att jag kan släppa in någon annan så länge som jag älskar Rain så vanvettigt mycket...