Idag har jag börjat cykla på min motionscykel som jag inte kunnat använda dessa sista 6.5 år pga den svåra utmattningen. Men nu har jag kommit igång så smått. Fick visserligen börja med ett par minuter på lägsta motståndet. Men vilken j-la seger ändå, att kunna börja så smått med saker igen. Fattar ju att det tar tid att komma på banan igen, men för mig är det sådan enorm lycka att ens ta mig upp på den. Det klarade jag inte när jag var som sämst. Då orkade jag bara stå upp på benen någon minut som längst. Nu kan jag börja att öka på med "träningen". Kommer aldrig att glömma när mina ex svärföräldrar sa att jag inte skulle köpa cykeln, eftersom den ändå bara skulle bli stående. Alltid så j-la taskiga. Jag tänker visa att de har fel, så det så!

Övar på med mina små promenader och vilar när jag kommer hem. Längtar tills jag kan gå mer än några hundra meter och ändå orka vara uppe när jag kommer hem igen. Vill tillbaka till ett fungerande liv nu! Vill kunna gå på stan och fika med kidsen och kompisarna utan att det ska vara som världens största happening. Vill så himla mycket! NU! PLEASE!

av arbetsterapeuten. Hon har hjälpt mig att sänka ner toasitsen 4 cm. För nu när jag är inne i en bättre period behöver jag inte 10 cm toaförhöjning. My god vad jag vill tillbaka till ett liv utan hjälpmedel för att klara av vardagen. Längtar tills jag kan ringa henne igen och be henne komma hit och sänka toan ytterligare. För att inte tala om när jag kan ta bort badbrädan i badkaret, elstolen som är höj och sänkbar, sängförhöjningen och kryckorna!!! Livet here I come!

My god vad jag kämpar på alla de gånger jag har kraft nog i benen att ta mig ut ur huset. Går några steg, blir tvungen att stanna och stå stilla några minuter för att vila och sedan några steg till. Så håller det på och när jag kommer hem måste jag lägga mig och vila ett par timmar för att återhämta krafterna. Smällkallt och asmycket snö, skitkallt att stå stilla. Men jag vill bara öva upp benen nu, så att jag kan ta mig iväg på något roligt snart! Vill så innerligt gärna tillbaka till ett fungerande liv nu, tack!

Idag fick jag skjuts till en supermysig heminredningsaffär. Den har funnits i flera år, men jag har intekunnat besöka den förrän nu. Det var så galet roligt, för det fanns så supermycket coola grejer där! Blev helt lyrisk, kände mig som ett barn i en leksaksaffär ;). Helt upprymd! De hade så många röda grejer och jag som är helt överförtjust i RÖTT. Gissa om jag trivdes där?! Var dock helt slut efter att ha gått ett varv runt den, så efteråt var det bara att gå ut till bilen som väntade utanför och åka hem och lägga mig och vila... Men det var det värt! Längtar dock till jag ska orka mer än att vara tio minuter i en affär och sedan behöva ligga i flera timmar...

att jag lever ett supertråkigt liv nu som sjukskriven... Hade aldrig kunnat tro att jag skulle kunna leva ett så j-la trist och miserabelt liv som jag gjort de senaste 6 åren som svårt utmattad och utbränd. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att allt skulle gå så åt helvete som det gjorde... Fy fan vad det känns tugnt!!! De enda ljuspunkterna är mina barn. Tack och lov för att de finns i mitt liv!!!!!

Så jäkla ledsen över att jag missar sonens utveckligssamtal på skolan idag... Min exman går dit med sonen. Vill ha krafterna tillbaka nu så att jag kan hänga med på barnens aktiviteter och gå på det som är viktigt!!! Det känns så jäkla orättvist att det ska behöva vara så här! Fan vad jag är ledsen över att det är så j-a pissigt. Varför kan jag inte få vara helt frisk för? 6 års svåra utmattningsperioder och utbrändhet borde väl för f-n räcka? Borde det inte vara min tur nu att få vara frisk och leva ett fungerande liv?! Jag tycker att alla människor borde få vara friska och må bra!!!

Idag har jag mått så mycket bättre att jag faktiskt ringde upp en kompis och hörde om vi kunde träffas. Fick skjuts och kunde därför hälsa på henne. Shit vad roligt det var att återses! Jag har inte sett henne på drygt 6 år, så det var ett tag sedan. Faktum är att jag inte varit hem till en kompis och fikat på dessa 6 år som svårt utbränd/utmattad. Hoppas detta är början på något bra. Hoppas att allt bara kommer att gå framåt nu, utan några fler svåra utmattningsperioder. Please!