Kollade precis och såg att min sjukpenning de senaste två åren, har ökat med sammanlagt 2 öre! Det är dessutom brutto.... Försöker precis ta till mig att min sjukpenning höjts med 1 öre per år, före skatt... Vilka svindlande summor! Undrar just vad jag och barnen ska göra för något roligt, för alla de pengarna??? Kan välja att antingen skratta eller gråta åt eländet och jag väljer definitivt det första!

Nu bakar min lille bagare sockerkaka :). Lagom till min dotter kommer hem är kakan som sonen bakat klar, så att vi kan fika. Det blir perfekt! Bon appetit!

Pust vad skönt, nu har min dotter dragit två tänder och allt gick efter omständigheterna bra! Har gruvat mig rejält kan jag säga... Tror att det var jag som var mest pirrig :). Hon var mycket coolare! Om ca två veckor ska ytterligare två tänder dras och om ca en månad ska tandställningen på plats. Jag som inte vill att mina barn ska lida, tycker verkligen att det här med att dra "vuxentänder" är skitjobbigt! Längtar tills allt detta är over and done with!

Det går liksom inte att få tillvaron att flyta på när man inte mår bra och behöver hjäp med en massa praktsika bestyr. Nu längtar jag efter att kunna putsa fönster själv, svabba, storhandla osv... allt som jag inte kunnat göra på så länge. Är liksom bara så sugen på att kunna hugga i igen, som förut. Vill kunna rolla om väggarna och möblera om. Men nu blir likosm ingenting gjort. Hela livet är bara på vänt just nu...

Vill bara framåt med stormsteg. Vill vara frisk nu! Jag har liksom kämpat i så många år nu, för att må bättre och ta mig tillbaka på banan igen att tålamodet tagit slut. Orkar inte vänta på att allt ska vända och bli bättre, vill att det sa ske NU i detta ögonblick!

Nu är det hela 6 år sedan jag blev så utmattad och utbränd, att hela livet bara rasade ihop som ett korthus. Inget att fira direkt, om vi säger så. En årsdag jag helst av allt vill glömma! Orkar inte ens tänka tillbaka på den här helvetiska tiden, om jag slipper...

Oroar mig jättemycket för hur barnen kommer att trivas hos sin pappa i nya huset. Båda barnen ville att han skulle bo kvar i stan, på samma gata som mig. Det var liksom så smidigt att ha nära till allt som skola, träningar, affärer, mig osv... Men nu är det ju som det är... Det går ju inte att ändra på hur gärna jag än vill. Vill bara att barnen ska ha det superbra!

Vill att något bra ska hända nu! Som att jag skulle kunna komma ut på något roligt eller göra om hemma lite. Längtar så mycket efter att måla och tapetsera... Göra fint hemma! Har sett så coola tapeter i svart vitt med siluetter på, som jag vill ha i vardagsrummet, men så länge jag inte kan göra något sånt själv, så blir det ju tyvärr inget gjort... Det skulle liksom vara en liten del i att gå vidare oh lägga den här jobbiga tiden bakom mig.