Idag har jag börjat cykla på min motionscykel som jag inte kunnat använda dessa sista 6.5 år pga den svåra utmattningen. Men nu har jag kommit igång så smått. Fick visserligen börja med ett par minuter på lägsta motståndet. Men vilken j-la seger ändå, att kunna börja så smått med saker igen. Fattar ju att det tar tid att komma på banan igen, men för mig är det sådan enorm lycka att ens ta mig upp på den. Det klarade jag inte när jag var som sämst. Då orkade jag bara stå upp på benen någon minut som längst. Nu kan jag börja att öka på med "träningen". Kommer aldrig att glömma när mina ex svärföräldrar sa att jag inte skulle köpa cykeln, eftersom den ändå bara skulle bli stående. Alltid så j-la taskiga. Jag tänker visa att de har fel, så det så!

Tänk att jag äntligen kan skriva att mitt liv går framåt! Efter att ha varit så sjuk känns det helt fantastiskt att äntligen kunna ta sig ut ur lägenheten igen. Tänk att jag kan köra bil igen, how nice! Nu öppnar sig nya möjligheter för mig och mina barn! Lycklig :)!

Fatta att jag inte kunnat ut på grejer under så många år som utmattad och nu kan jag äntligen ta mig iväg och träffa Wilmer eller mina kompisar igen. Det känns så himla stort! Nu är ett helt nytt liv här. Äntligen går det framåt! Jag har längtat, väntat, hoppats och drömt om detta under 6 år och nu kan jag äntligen ta mig ut igen!!! Vilken lycka!!!

Idag har jag varit hem till Wilmer för första gången. När vi träffades för 4 månader sedan var jag för utmattad för att kunna hälsa på honom. Men nu tog jag bilen dit själv, vilken seger! Det var så härligt att träffas och så roligt att bli hembjuden till honom. Vi käkade och satt som vanligt och tittade djupt in i varandras ögon, utan att kunna slita blickarna ifrån varandra. Romantiskt! How nice! Längtar redan till nästa gång!

Återuppbyggnaden av mitt nya liv har härmed startat. Tacksam, stolt, lycklig och glad! Nu har en gammal klasskompis hört av sig på fb och vill träffas. Shit vad kul! Det roliga är att jag hade tänkt på Carola och hoppats att vi skulle träffas något och så hör hon av sig och säger att hon vill att jag ska ringa. Hon e ju världens gulligaste. Det ska bli så kul. Så nu känner jag att jag är på G med mitt nya liv igen! Here I come :)!

Shit vad kul. Det går framåt nu, börjar bli mera social igen. Fatta att innan jag blev sjuk var jag alltid i farten och hade massor av vänner och sedan när jag blev sjuk orkade jag ingenting. Inte ens fortsätta umgås med mina vänner. How sad. SUCK! Jag är glad över att de jag kontaktat hittills faktiskt vill träffa mig igen och börja umgås. De blev så glada och jag blev så glad. Snyft vilken lycka...

Fan vilken skön känsla! Idag har jag tagit an fika på stan med två av mina vänner, Ella och Camilla, som jag inte sett under dessa 6-7 år. Det kändes som det var igår vi träffades sist. Det var bara att ta vid där vi sist slutade. Är så tacksam över det! Mera sånt!!!

Nu vill jag bara ta tillbaka allt det jag förlorat under dessa år som sjukskriven. Nästan hela mitt sociala liv försvann upp i rök då, men nu har jag så smått börjat höra av mig till mina gamla kompisar igen och det är så roligt. Har ringt flera av dem nu på slutet och det är så härligt att orka kontakta dem igen. Förut var det bara överlevnad som stod på agendan men nu har jag kraft över till att ta tag i lite mera. Ska fortsätta att återknyta kontakten med mina vänner. Det ska bli toppenroligt!!!