Därför gör jag ingenting för att låta kärleken komma till mig. Fan vad sorgligt. Men ändock sant! Därför motar jag bort kärleken så fort jag har möjligheten till den. Snyft vad sad... Måste försöka ändra på detta! Snart börjar ju ett nytt år och jag vill så gärna att det ska bli bättre än detta...

Jag vet varför jag är rädd att släppa in kärleken igen. Det är ganska enkelt egentligen att förstå det. Om jag låter någon närma mig igen så kanske allt blir jättebra till en början. Men sedan kankse något händer som gör att det tar sk´lut och då står jag där med krossat hjärta igen och det är den risken jag inte är benägen att ta. Men vågar man inte så vinner man ingenting. Så är det bara. Nu ska jag "vila mig ifrån alla tankar om kärlek" en stund;) och ägna mig helhjärtat åt mina sötnosar!!!... Jag vill tillönska er alla en riktigt god jul!!!

Varför kan jag inte bara ta chansen nu då? Vad less jag blir. Varför vågar jag inte ens puffa tillbka till Wilmer igen? Han verkar ju så himla gó. Varför kan jag inte våga möta den hand som sträckts ut?

verkar inte vara det allra lättaste. Har ju blivit rejält sårad förut och de såren ställer till det nu känner jag. Efter detta avvisar jag alla, som försöker komma mig nära. Vilket i sig gör att jag missar alla chanser. Inte bra! Den stora frågan nu är ju, hur jag ska kunna gå vidare med livet, om jag inte vågar öppna mig för kärleken igen??? Sug på den julkaramellen ;).

öppna mitt hjärta för kärleken igen. Fan också, vart har mitt mod tagit vägen? Någon som sett det ;)? Faktum är att jag förlorat allt mod under dessa 6 senaste år, som svårt utmattad och utbränd. Hela mitt självförtroende har likosm gått upp i rök i och med att jag blev så sjuk att jag inte orkade någonting. Fan också, vill ju tillbaka till ett bra liv igen! Vill ju våga möta kärleken igen. Men istället avvisar jag den...

Jag trodde liksom aldrig att Wilmer skulle puffa tillbaka igen direkt... Jag trodde liksom att det var klart så här. Shit, jag vill ju så gärna finna kärleken igen. Men nu är jag helt jävla livrädd... Pallar inte att släppa in någon ny i mitt liv som jag mår nu... Jag måste ta en funderare känner jag. Ha det så gott!

Herregud, borde inte jag ha passerat det här stadiet redan;). Jag är ju en ordentlig, analyserande, förståndig tvåbarnsmamma med båda fötterna på jorden :), och nu känner jag mig som 18 år igen ;)! Jag såg att Wilmer hade puffat tillbaka igårkväll när jag gått och lagt mig. Herregud, vad gör jag nu? Jag kan ju inte puffa tillbaka igen... Det känns så j-la konstigt. Jag passar nog inte in i alla sociala spel... Jag kan ju liksom inte ens spelreglerna. Har varit singel så länge att jag liksom glömt bort hur man gör ;)...

att jag puffade tillbaka på Wilmer. Jag brukar alltid ligga så lågt. Aldrig låta någon veta att jag är intresserad... Shit vad läskigt! Jag som alltid spelar mina kort så safe. Kan inte fatta att jag tagit en risk ;)... Det är likosm inte jag. Hur f-n gick det här till???