Inser att anledningen till att jag behåller min stationära hemtelefon är, för att jag behöver kunna ringa till min EGEN mobil varje dag när jag tappat bort den... Idag var jag så jäkla trött så jag la mig och sov. Men innan jag somnade ringde jag till min egen mobil för att hitta igen den i lägenheten. När jag yrvaken vaknade efter någon timme, kollade jag displayen på mobilen och såg att jag hade ett missat telefonsamtal. Då hann jag precis tänka: undrar vem som har ringt? Innan jag kom på att det var jag själv som ringt från hemtelefonen för att lokalisera mobilen. My god ;)... Vad säger man? Pigg idag, not!

Idag fick jag skjuts till en supermysig heminredningsaffär. Den har funnits i flera år, men jag har intekunnat besöka den förrän nu. Det var så galet roligt, för det fanns så supermycket coola grejer där! Blev helt lyrisk, kände mig som ett barn i en leksaksaffär ;). Helt upprymd! De hade så många röda grejer och jag som är helt överförtjust i RÖTT. Gissa om jag trivdes där?! Var dock helt slut efter att ha gått ett varv runt den, så efteråt var det bara att gå ut till bilen som väntade utanför och åka hem och lägga mig och vila... Men det var det värt! Längtar dock till jag ska orka mer än att vara tio minuter i en affär och sedan behöva ligga i flera timmar...

att jag lever ett supertråkigt liv nu som sjukskriven... Hade aldrig kunnat tro att jag skulle kunna leva ett så j-la trist och miserabelt liv som jag gjort de senaste 6 åren som svårt utmattad och utbränd. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att allt skulle gå så åt helvete som det gjorde... Fy fan vad det känns tugnt!!! De enda ljuspunkterna är mina barn. Tack och lov för att de finns i mitt liv!!!!!

Shit, jag är helt fast i vad andra kan tänkas tycka om jag byter mitt efternamn. Varför kan jag inte bara skita i det och gå min egen väg? Varför kan jag inte bara ordna så att jag får heta vad jag vill heta? Varför kan jag inte bara göra som jag själv vill för en gångs skull? Nu är jag helt fast i analyserandet om vad folk skulle tycka om jag bytte bort det efternamn som mina barn har. Dottern är ju 16.5 år och sonen 10, de är ju inte pyttesmå längre. Men ändå bär det mig emot att vi skulle heta olika i efternamn och vad skulle andra tycka om det? My god, vad jobbigt. Nu tänker jag prata med barnen och se vad de tycker och inte blanda in några andra tankar sålänge. Så får vi se sedan. Fast jag vet ju redan på förhand, att jag kommer att gå på kidsens linje, för det gör jag ju alltid. Jag skulle aldrig palla att göra något som de inte tycker.

desto mera vill jag byta bort exmannens efternamn. Hade jag bara haft mig själv att ta hänsyn till så hade jag aldrig tvekat en sekund. Då hade jag bytt direkt skilsmässan var klar. För jag vill inte heta som honom och hans släkt, det känns så jäkla fel för mig. Vi kommer knappt ens överens, även om det ändå har blivit bättre på slutet. Men jag har aldrig mått bra av de människorna, så det känns så jäkla fel för mig att fortsätta heta som dem. Ändå tänker jag i vanlig ordning alltid på barnen i första hand och vill inte göra något de inte skulle gilla. Shit vad svårt det är att veta vad som är rätt. F-n vad komplicerat allt är... Får väl fortsätta att fundera helt enkelt och lita på att det ger sig såsmåningom. Hade baranen varit vuxna hade det här beslutet varit så mycket enklare. För jag vill ju heta som barnen, men inte som resten av den släkten...

Jag skulle vilja byta efternamn. Jag heter fortfarande samma som min exman, trots att vi skilde oss för 6 år sedan. Har hållit fast vid namnet för att få heta samma som mina barn. Men åren går och det känns som det börjar bli dax att fundera ut ett nytt efternamn. Problemet är bara det här med att inte heta samma som kidsen och hur de skulle ta det isf? Dottern börjar ju bli stor nu och är väldigt självständig nu så jag tror inte det bekommer henne det minsta. Men sonen går i 4.an och jag vet inte alls vad han skulle tycka om det? Jag får helt enkelt prata igenom det här med båda kidsen och sedan ta det därifrån. För jag vill inte göra något som inte känns bra för dem. Det är väl bara det att det känns jäkligt konstigt att fortsätta att heta som exet och hans familj. När vi inte har något med varandra att göra längre. Dessutom träffar han kanske en ny och vill gifta sig igen och då blir det ju ännu konstigare att ha en fru och en exfru med samma efternamn.... Awkward!

Så jäkla ledsen över att jag missar sonens utveckligssamtal på skolan idag... Min exman går dit med sonen. Vill ha krafterna tillbaka nu så att jag kan hänga med på barnens aktiviteter och gå på det som är viktigt!!! Det känns så jäkla orättvist att det ska behöva vara så här! Fan vad jag är ledsen över att det är så j-a pissigt. Varför kan jag inte få vara helt frisk för? 6 års svåra utmattningsperioder och utbrändhet borde väl för f-n räcka? Borde det inte vara min tur nu att få vara frisk och leva ett fungerande liv?! Jag tycker att alla människor borde få vara friska och må bra!!!

Jag satte i halsen vid lunchen idag så att det bara kom ett väsande, konstigt ljud när jag försökte andas. Fattar inte hur jag lyckades fixa det, men det gjorde jag iaf. Käket hoppade rätt och efter att ha hostat halva dagen är jag nu rätt hes. Förundrad över hur många tankar som ändå hann fladdra förbi, om vad som är viktigt på riktigt. Känns som prioriteringarna i livet är väldigt klara efter detta... Det var en jäkligt otäck upplevelse, men faktum är att jag varit med om det förut också. Har haft problem med att svälja de sista åren och behöver sån lugn och ro när jag käkar eftersom jag behöver tugga maten så j-a noga nuförtiden. Men ibland när det är stressigt glömmer jag tyvärr bort det och då händer det som hände idag... Shit asså!