Shit vad jag saknar Wilmer. Han har varit sjuk nu på slutet så vi har inte kunnat träffas. Idag har han puffat på mig, det är det mest spännande som hänt idag typ ;). Vill bara få se honom och drunkna i hans bruna ögon. Även om vi inte gör något speciellt är det ändå så magiskt att få träffas. Saknar hans varma kramar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

I natt drömde jag i vanlig ordning om mitt ex, Rain... Nu har jag drömt om honom två nätter i rad, så hur jag än försöker att inte tänka på honom, söker han alltid upp mig i drömmarnas värld iaf. Det värsta är att behöva vakna och inse att han faktiskt inte är här. Att det bara var ännu en dröm. Hur kan det vara möjligt att drömma om honom så ofta, det undrar jag verkligen? Det känns som det är meningen att jag ska "tillbringa nätterna" med honom, även om jag inte träffar honom på dagarna. Det är helt j-a omöjligt att kunna få honom ur huvudet när han aldrig lämnar mig i fred... Om drömmarna ändå kunde slå in!

Just nu är jag inne i en period då jag bara vill få mitt ex ur huvudet. Men det är som förgjort. Tänk att det ska vara helt jäkla omöjligt att få Rain ur huvudet. Blir så less. Vill inte vara kär i honom resten av livet och på avstånd dessutom. Ibland tänker jag att det vore bättre om han inte lagt till mig som vän på fb, då hade jag sluppit läsa alla hans inlägg och sakna honom så förbannat mycket. Ibland tänker jag tom att jag kanske skulle sluta vara facebookvän med honom, för att se om jag skulle kunna koppla bort honom bättre då. Men sanningen är ju den att han bor i mitt hjärta och det har ju ingenting med yttre omständighter att göra. Jag kommer ju alltid att älska honom och bära med mig en sorg och en saknad så länge vi är åtskilda. Det känns bara så förbannat hårt att behöva vara ifrån honom.

Jag älskar mitt ex, Rain helt galet mycket! Nu är alla känslorna tillbaka med full kraft och jag kan inte tänka på något annat än honom!

Det är bara att inse att mina känslor för mitt ex aldrig kommer att gå över. Jag kommer att fortsätta att älska honom resten av livet. Jag lurar bara mig själv med att tro att jag ska klara att komma över honom. Sanningen är ju att jag saknar honom i varje cell....

Herregud, det behövdes inte mer än att mitt ex, Rain, skulle trycka gilla på kärlekssången jag lagt in på fb, för mig att sakna honom igen. Suck! Jag kommer aldrig någonsin att kunna glömma honom, det är lika bra att inse det....

Känner mig ledsen och lite down nu. Ibland kommer meningslösheten krypande, speciellt när jag är solo. När kidsen är här känns allt så himla ljust och glädjefyllt och när de går är det som om de tar ljuset med sig. Jag vet att jag inte bör hänga upp hela min tillvaro på dessa båda godingar. Men det är bara det att jag älskar mina sötnosar så att det värker i hjärtat av saknad, så fort de inte är här.

Känns rätt så ensamt just nu. Så fort kidsen inte är här så blir det så himla tomt! Skulle behöva fylla mitt liv med lite mera mening känner jag. Jag har ju barnen och mitt skrivande, men det skulle vara roligt med ytterligare något att fylla livet med. Frågan är bara vad?