Nu har jag sett den romantiska filmen: kvällar vid havet och insett mer än någonsin att det är vid havet jag vill bo. Filmen var riktigt bra och manlig skådespelare var R.Gere En och annan tår fälldes dock. Bitterljuvt drama som kan rekomenderas.

Det vackraste man kan ha är någon som bryr sig om en på riktigt! Det tycker jag verkligen. Någon som finns där no mater what. Någon som älskar en för den man är och inte för någon de vill att man ska vara. Jag vill träffa någon som gör det! Helst NU!

Undertiden regnet smattrar mot rutan fixar jag med peeling och målar naglarna och så. Lillgubben har precis kommit ifrån fritids och allt är genomblött. Det är en himla tur att jag har en skotork som dessutom torkar handskar. Nu blir det fiskpinnar och potatis, jag vet att det låter spännande ;). NOT! Skulle vilja ha en alldeles egen kock som lagar mat och bakar. Undrar just om jag kan skriva det på önskelistan till tomten ;)?

att jag lever ett supertråkigt liv nu som sjukskriven... Hade aldrig kunnat tro att jag skulle kunna leva ett så j-la trist och miserabelt liv som jag gjort de senaste 6 åren som svårt utmattad och utbränd. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att allt skulle gå så åt helvete som det gjorde... Fy fan vad det känns tugnt!!! De enda ljuspunkterna är mina barn. Tack och lov för att de finns i mitt liv!!!!!

att jag var gravid igen. Det var som alltid i drömmarnas värld hur verkligt som helst. BF var 26 augusti. Det var så detaljerat precis som det var på riktigt. Jag fick dock inte reda på vem jag var tillsammans med. Jag har ju alltid hört att jag skulle få fler barn än de två jag redan har, så vi får väl se vad som händer i framtiden ;). Men först måste jag som sagt bli frisk och hitta kärleken... två "stora" OM innan det kan slå in med andra ord... Men den som väntar på något gott... Ha en bra dag!

Shit, jag är helt fast i vad andra kan tänkas tycka om jag byter mitt efternamn. Varför kan jag inte bara skita i det och gå min egen väg? Varför kan jag inte bara ordna så att jag får heta vad jag vill heta? Varför kan jag inte bara göra som jag själv vill för en gångs skull? Nu är jag helt fast i analyserandet om vad folk skulle tycka om jag bytte bort det efternamn som mina barn har. Dottern är ju 16.5 år och sonen 10, de är ju inte pyttesmå längre. Men ändå bär det mig emot att vi skulle heta olika i efternamn och vad skulle andra tycka om det? My god, vad jobbigt. Nu tänker jag prata med barnen och se vad de tycker och inte blanda in några andra tankar sålänge. Så får vi se sedan. Fast jag vet ju redan på förhand, att jag kommer att gå på kidsens linje, för det gör jag ju alltid. Jag skulle aldrig palla att göra något som de inte tycker.

desto mera vill jag byta bort exmannens efternamn. Hade jag bara haft mig själv att ta hänsyn till så hade jag aldrig tvekat en sekund. Då hade jag bytt direkt skilsmässan var klar. För jag vill inte heta som honom och hans släkt, det känns så jäkla fel för mig. Vi kommer knappt ens överens, även om det ändå har blivit bättre på slutet. Men jag har aldrig mått bra av de människorna, så det känns så jäkla fel för mig att fortsätta heta som dem. Ändå tänker jag i vanlig ordning alltid på barnen i första hand och vill inte göra något de inte skulle gilla. Shit vad svårt det är att veta vad som är rätt. F-n vad komplicerat allt är... Får väl fortsätta att fundera helt enkelt och lita på att det ger sig såsmåningom. Hade baranen varit vuxna hade det här beslutet varit så mycket enklare. För jag vill ju heta som barnen, men inte som resten av den släkten...

Jag skulle vilja byta efternamn. Jag heter fortfarande samma som min exman, trots att vi skilde oss för 6 år sedan. Har hållit fast vid namnet för att få heta samma som mina barn. Men åren går och det känns som det börjar bli dax att fundera ut ett nytt efternamn. Problemet är bara det här med att inte heta samma som kidsen och hur de skulle ta det isf? Dottern börjar ju bli stor nu och är väldigt självständig nu så jag tror inte det bekommer henne det minsta. Men sonen går i 4.an och jag vet inte alls vad han skulle tycka om det? Jag får helt enkelt prata igenom det här med båda kidsen och sedan ta det därifrån. För jag vill inte göra något som inte känns bra för dem. Det är väl bara det att det känns jäkligt konstigt att fortsätta att heta som exet och hans familj. När vi inte har något med varandra att göra längre. Dessutom träffar han kanske en ny och vill gifta sig igen och då blir det ju ännu konstigare att ha en fru och en exfru med samma efternamn.... Awkward!