Nu har Wilmer messat och frågat om vi kan hyra film och mysifika i soffan hos mig. Smälter ju :). Shit vad glad jag är att vi ska ses igen! Skiter fullständigt i om tv.n tvärdör som den brukar göra då och då. Bara jag får sitta nära Wilmer och känna hans närhet. My god vad jag är såld!

Bara för att det faktiskt känns som jag äntligen kommit över mitt ex Rain, efter så många års längtan, så måste han såklart börja gilla alla mina inlägg på fb nu... Bara för att jag precis träffat Wilmer och vill vara med W nu... Fast det kan ju såklart inte Rain veta, eftersom jag inte berättat om detta på fb. Har bara sagt det till mina tre närmaste vänner och er. Men just nu känner jag mig härligt imun mot Rain och det trodde jag så sent som i höstas inte att det någonsin skulle kunna hända...

Herregud jag vill såklart känna närheten till Wilmer och sova i samma säng med honom, men hade likosm tänkt att jag skulle hinna gå ner i vikt först och komma i bättre shape först! My god, nu väntar han säkert på ett svar. Herregud jag är 40 år och livrädd inför detta. Jag kommer helt ärligt knappt ihåg hur man gör. Allt sånt här har känts så otroligt avlägset de 6 senaste åren som svårt utmattad, att jag inte riktigt kunnat förbereda mig mentalt känner jag. Jag är ju så otroligt attraherad av honom, att jag inget hellre vill att vara honom nära, så är det ju verkligen! Jag trodde aldrig att det skulle gå så fort att träffa någon och få chansen att dela säng. Är det någon jag vill vara med så är det ju han!

Nu har Wilmer sagt att han vill sova över här... Shit blir helt nervös ju :). Har liksom inte sovit med någon man på flera år, eftersom jag varit för utmattad och utbränd för att orka träffa någon man de sista åren... Hjälp, så känns det! Vi har ju liksom bara kramats ännu. Jag trodde att det skulle dröja lite längre innan han frågade om vi kunde sova tillsammans. Är lycklig, glad och rädd på samma gång. Jag är inte ens i fysisk form för det här. Har ju legat så totalt utmattad att jag är helt, totalt otränad nu ju. Men han verkar int alls bry sig i det faktum att jag gått upp i vikt och allt sånt... Hade ju tänkt hinna komma igång med livet innan jag träffade någon. Men så kom Wilmer bara insvepande som en virvelvind och nu vill jag ju så gärna vara med honom! Visserligen säger han att han menar att vi bara ska sova sida vid sida och bara känna närheten till varandra. Att han inte alls har tänkt att vi ska ha sex ännu... Men ändå! Blev helt blown away av hans fråga måste jag erkänna...

Övar på med mina små promenader och vilar när jag kommer hem. Längtar tills jag kan gå mer än några hundra meter och ändå orka vara uppe när jag kommer hem igen. Vill tillbaka till ett fungerande liv nu! Vill kunna gå på stan och fika med kidsen och kompisarna utan att det ska vara som världens största happening. Vill så himla mycket! NU! PLEASE!

Så kom han då äntligen. Öppnade dörren och utanför stod vackraste Wilmer. Blev så himla blyg i vanlig ordning. Vi satt och pratade och tittade in i varandras ögon större delen av tiden, precis som vid första dejten. My god vad jag är in to him! Som vanligt fikade vi ingenting. Det går liksom inte att få ner en bit när han är i narheten, så jag försökte inte ens. Vill bara träffa honom igen och igen och igen.... Please! Hoppas innerligt att det ska bli han och jag i framtiden!

Shit vad det känns pirrigt att träffas igen... Fast på ett bra sätt såklart! Vill inget hellre än att han ska komma nu. Har dukat fram fikabröd och kaffe på köksbordet och tänt ljus. Oj nu messar han och säger att han är på G. Måste gå... Have a nice day!

Det är bara att kapitulera och erkänna för er alla här inne att jag älskar Wilmer! Jag har inte sagt något till honom ännu. Men jag skulle vilja säga att jag älskar honom. Känns som orden bara vill ur mig nu. Men samtidigt försöker jag vara samlad, hur i helvete det nu ska gå till :)? Nu när alla känslor bara löpt amok inuti.