Vilken lycka när Wilmer sa att jag är hans drömtjej! Att vi förstår varandra som inga andra. Herregud våra konversationer är inte av denna världen. Trodde aldrig att jag skulle öppna upp och berätta saker för honom som de som känt mig hela mitt liv inte ens vet. Vi har verkligen mötts på ett emotionellt plan. Vi delar med oss av våra innersta hemligheter helt utan förbehåll. Vilken gåva det är att ha någon som lyssnar, stöttar och förstår vid sin sida. Den här relationen känns mycket speciell! Samförståndet är något utöver det vanlig! Jag har aldrig upplevt ett sånt band med någon innan, som jag och Wilmer har till varandra!

Fick just ett sms där Wilmer sa att han vill hyra en film och komma över så snart släkten har åkt hem igen.. My god vad glad jag blev över att det stod att han längtar efter att träffa mig igen! Vill bara träffa honom nu! Nästa gång tror jag att jag ska våga mig på att sätta mig bredvid honom i soffan, utan att ha ett helt berg med kuddar emellan :). Shit vad jag är blyg för honom :)...

Shit trodde aldrig att jag skulle falla så hårt för någon. Men nu är jag helt såld på Wilmer. Det enda jag kan tänka på är hans bruna ögon. Han har sagt att han vill komma och hälsa på igen, men just nu har han släkten på besök... så just nu kan han inte komma ifrån...

My god jag är helt såld på honom! Kan inte slita bort blicken som klistrat sig fast vid hans ögon. Ibland håller han kvar blicken så länge att jag hinner bli generad. Vill bara träffa honom mer! Shit vad jag önskar att vi kunde ses varje dag! Vi har fortfarande inte gjort något mer än kramats. Shit vad jag längtar efter honom nu!

av arbetsterapeuten. Hon har hjälpt mig att sänka ner toasitsen 4 cm. För nu när jag är inne i en bättre period behöver jag inte 10 cm toaförhöjning. My god vad jag vill tillbaka till ett liv utan hjälpmedel för att klara av vardagen. Längtar tills jag kan ringa henne igen och be henne komma hit och sänka toan ytterligare. För att inte tala om när jag kan ta bort badbrädan i badkaret, elstolen som är höj och sänkbar, sängförhöjningen och kryckorna!!! Livet here I come!

My god vad jag kämpar på alla de gånger jag har kraft nog i benen att ta mig ut ur huset. Går några steg, blir tvungen att stanna och stå stilla några minuter för att vila och sedan några steg till. Så håller det på och när jag kommer hem måste jag lägga mig och vila ett par timmar för att återhämta krafterna. Smällkallt och asmycket snö, skitkallt att stå stilla. Men jag vill bara öva upp benen nu, så att jag kan ta mig iväg på något roligt snart! Vill så innerligt gärna tillbaka till ett fungerande liv nu, tack!

Idag har jag varit ute på en minipromenad. Jag har ju inte kunnat varit ute på så länge pga av utmattningen. Men så fort jag kan går jag ut och övar mig på att promenera. Bygger på några meter för varje gång. Men nu har jag faktiskt tagit mig en liten bit iaf och känner mig jäkligt tacksam för det! Övar mig också på att gå några trappsteg i trappen till övervåningen när jag har kraft nog. Det har ju varit flera år som jag inte ens tagit mig upp till övervåningen. Men nu går det bättre och bättre.

Det känns faktiskt som vi träffats av en anledning. Jag vet att det kan låta aningen corny :), men det känns verkligen så. Han har ju också flera år av sjukskrivning bakom sig för utbrändhet, så snacka om att vi har liknande erfarenheter. Så han känner ju fortfarande av det. Dessutom är han ju sjukskriven på halvtid nu, för 4 ryggfrakturer och en whiplashskada... och jag har ju också en whiplash... Det känns som vi mött varandra för att stötta och hjälpa varandra tillbaka till ett bra liv igen och det stödet är väldigt välkommet om vi säger så! För är det något jag behöver så är det att komma tillbaka till ett fungerande liv efter mina 6 år med svåra utmattningsperioder och utbrändhet.